Hade tänkt blogga men fick istället svara och radera tjugo mail. Har en annons på blocket. Grejen är såld men anonnsen ligger kvar. Kanske läge att ta bort den! Ibland är blocket väldigt effektivt!

Idag har jag varit på badhuset med min treåriga dotter. V har varit med sin pappa undertiden så vi fick lite tid ensamna.
Jag röjde med henne för allt jag orkade men efter någon timmas "dyk mamma, simma mamma, hoppa som en groda mamma" så fick jag äntligen gå upp ur vattnet och sätta mig i en badstol under tiden gon röjde vidare i två timmar till.
Medans jag satt där och återhämtade mig så betraktade jag alla de andra förälldrarna i barnpoolen.
Värst utav dom var papporna. Lekpapporna. Nu kanske jag är jävligt cynisk men det kanske beror på att jag har levt ensam med mina barn. Men hur fan tänker en del killar? En pappi förklarade väldigt pedagogiskt för sin son som var mellan 1-2 år att kakel är ett hårt material. Ungen var helvild och kastade sig ut för vattenrutchkanan och dunkade lätt huvudet in i väggen då och då utan att hinna känna nån smärta, fullt ös. Så jag förstår pappan att han ville lugna ner ungen men vilken 1åing kan man börja diskutera materialet på poolen med?
Är alla pappor sådär? Ska jag vara glad att mina barn knappt har pappor?