Man får inte ifrågasätta varför en mamma INTE ammar sitt barn under ett år. Det gör inte jag heller. Det är ju verkligen mammans ensak och sålänge barnets mamma och pappa älskar sitt barn så skiter jag fullständigt i om dom ger flaska eller ammar barnet. Bara ungen får mat!
Men det verkar vara helt ok för alla att ifrågasätta ATT man ammar. Speciellt mammor som inte velat/kunnat/orkat amma själva, eller slutat tidigare. Pricis som dom vill rättfärdiga sig själva inför mig som ammar min bebis. Senast försökte en mamma som hade valt att inte amma sin dotter övertala mig att sluta amma. Jag sa flera gånger att jag trivs med att amma och jag tänker fortsätta ett tag till, ändå talade hon om gång på gång vad smidigt det är när barnet tar flaska istället.
Av andra har jag fått höra saker som; Hur länge ska du amma egentligen (min son har då varit tre månader) Jag har svarat att jag inte vet det än men tills han är ett år kanske om det fungerar bra. Då har dom svarat "men gud vad jobbigt, stackars dig! du kommer ju vara helt låst" Och så är övertalningskampanjen igång.

En annan sak som stör mig är att vissa sjuka jävlar stör sig på man ammar utanför hemmet. Skulle jag bara amma hemma så skulle jag verkligen vara låst. Men varför skulle jag göra så?
Hur kan nån störa sig på det? Gatorna är fulla av skräp, folk som röker, bråkar, luktar illa, svär, spottar snus men ändå stör sig vissa på ammande mammor? En del tycker tom att det är äckligt? Det har jag även hört mammor säga. Vad är problemet då? Kan dom bara inte vara glada att dom slipper istället.