Barnen ville såklart gå upp två timmar innan min hjärna ville vakna så jag la mig snällt på soffan och somnade om i hopp om att få sova lite till, men efter tjugo minuter av att Vilgot hoppat på mig kommer Doris fram och säger väldeigt argt:
"Men gå upp nån gång då mamma du kan INTE ligga här hela dagarna!!"
Jag kunde inte hålla mig för skratt men gav upp och gick upp så nu är vi på G här. Tråkig dis ute.