Det började när jag lämnat plasma. Såg på anslagstavlan på vägen ut därifrån ett kort på en bebis ca ett år gammal som  hade någon sjukdom och av den anledningen behövde nytt blod ofta. Men tyvärr så räcker inte blodet till i Sverige, så hans framtid är inte säker. Han var så söt! Det känns ju såklart extra hemskt när man har en kille i pricis samma ålder som den här pojken. Jag kände att jag blev väldigt tårögd och skulle gärna lämnat en giva till!
Borde dom inte gå ut lite hårdare med sånt här!? I nyheterna tex?
Sen har resten av dagen fortsatt i misär så nu vill jag bara att det ska bli kväll!