När jag kom hem från stallet så mötte hunden oss glatt i hallen. Jag stre (pratade, värmländska) i telefonen och var inte så uppmärksam vem som stängde dörren egentligen. Tydligen stode den uppe och den lilla hunden smet ut..
Tog ju sin tid innan jag öpptäckte detta och ska sanningen fram så har hunden blivit utsläppt en gång tidigare. Men då blev han mer glömd på farstun och utlåst! Snällt satt han där tills jag började sakna honom.
Men nu var han helt borta och paniken steg till max i mitt huvud. Jag har kutat runt i kvarteren här och skrikit "BÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄBIS" med gråten väldigt nära.
Tillslut när jag var på väg att ringa 112, vad nu dom skulle göra men vart ringer man? Så kom han kutandes mot mig. Skitglad och inte ett dugg skamsen.
Jävla byracka! Nu har han fått en hel leverpastej så han aldrig aldrig ska lämna mig igen!

Bäbis innan vi hade två barn i familjen..