Nu har jag den där jävla känslan i kroppen igen, förut kom den redan när jag vaknade på torsdagen men nu slog den inte till förens Fredag. Det är svårt att sätta ord på men det är ångest som kryper på och jag vet nog varför, för det kommer bara innan varannan helg, när Vilgot ska åka till sin pappa.
Egentligen tycker jag det är skönt att vara bebisledig men dom här timmarna innan han ska åka, eller dagarna.. Är skitjobbiga! Får fokusera på annat, ett tag åkte jag omkring timmarna innan, hälsade på folk, handlade osv. så att jag slapp känna det här men nu är det mycket bättre! Det är orutin antar jag, att först vara med sitt barn varje minut i nästan ett år och den lämna bort det varannan helg.

Har bokat in badhusbesök med Doris iaf! Så lite ska vi få gort även denna helg.